Fotografera porträtt i dagsljus

Hur fotograferar man fina porträtt i starkt solljus? Jag tänkte ge tips på en teknik som jag använde nyligen.

Vad är problemet?

Om man inte är van att tänka på ljus utifrån ett fotografiskt perspektiv är det lätt att tro att det är perfekt att fotografera mitt på dagen när solen lyser starkt. Men det finns flera problem med det.

  • När ljuset är som starkast blir kontrasten mellan ljust och mörkt väldigt stor, dvs skuggor blir helt svarta (underexponerade) istället för att innehålla nyanser av färger och det är lätt att ljusa partier i bilden blir helt vita (överexponerade).
  • Direkt solljus skapar hårda skuggor som inte är speciellt vackra. Man brukar kunna se kolsvarta skuggor under hakan eller från näsan.
  • Starkt ljus gör att personerna du fotograferar kisar. Det kan ibland vara det största problemet, även om man lyckas lösa de två andra problemen.

Du kan se i bilden på dockan vad jag menar. Dockan träffas av ljus direkt från solen. Notera de skarpa skuggorna och att bilden består nästan enbart av ljusa och väldigt mörka områden.

Docka fotograferad i direkt solljus

Docka fotograferad vid fönster, i direkt solljus

Kundcase

En fredag i mars skulle jag fotografera medarbetarna på Urban Utveckling i Gamla Stan vid 14-tiden. Platsen och tillfället var valt med tanke på att de hade en företagskonferens den dagen och alltså var samlade.

Jag hade hoppats på att vädret skulle vara mulet så att ljuset skulle vara mindre kontrastrikt och samtidigt ge mjuka diffusa skuggor. Men istället var det strålande solsken vilket förmodligen alla utom jag uppskattade.

Innan jag träffade kunden ägnade jag tid åt att gå runt i Gamla Stan och leta miljöer som kunde passa att fotografera porträtten. Jag tog några testbilder som jag visade för kunden och tillsammans bestämde vi att bilderna skulle tas vid vattnet med Södermalm och byggnader som bakgrund, vilket passar företagets inriktning.

Det innebar alltså att bilderna skulle tas utomhus i fullt solljus. Men jag hade förstås planerat för det och tagit med mig en stor diffusionsskärm. Det är som ett stort tyg som släpper igenom delar av ljuset, uppsatt på en flexibel stålram som man kan hålla i. Det innebär att två saker händer med ljuset:

  • Ljuset blir svagare. Det minskar kontrasten i ljuset vilket passar bra för porträtt, men det innebär också att personen inte behöver kisa, eller åtminstone klarar att hålla ögonen ”normalöppna” under en kort stund medan bilderna tas.
  • Skärmen blir den nya ljuskällan istället för solen. Vad jag menar med det kommer jag blogga om längre fram, men resultatet blir att skuggorna blir diffusa och mjuka, istället för hårda och ”tuschtecknade” som jag brukar jämföra det med.

Medarbetarna på företaget turades om att hålla den stora diffusionsskärmen så att den skyddade personen som skulle fotograferas från direkt solljus.

Här kan du se exempel på några av bilderna som jag fotograferade:

Porträttbilder med diffusionsskärm

Porträttbilder med diffusionsskärm

Det som karakteriserar bilderna är både det mjuka ljuset och förstås ett kort skärpedjup. Objektivet som användes var ett 85 mm objektiv med bländare 3,2 på fullformatskamera.

Gruppbild

När personbilderna var fotograferade var det dags för gruppbild. Jag provade först en gruppbild på samma plats även om jag misstänkte att platsen inte skulle fungera. I gruppbilden kunde jag inte använda någon diffusionskärm och nu ser du problemen med direkt solljus igen: hårda skuggor och hård kontrast.

Gruppbild i direkt solljus

Gruppbild i direkt solljus

Dessutom var kompositionen inte den bästa, så vi gick vidare och tog gruppbilder även på två andra platser som jag hade sett ut innan och där inget direkt solljus fanns. Denna bild valdes slutligen ut:

Gruppbild i indirekt ljus

Gruppbild i indirekt ljus

Som du ser är ljuskaraktären en helt annan – mjukt och fint ljus och kontrasten mellan mörkt och ljust är heller inte lika hård. Som en bonus fick bilden en helt annan färgkaraktär på grund av omgivningens fasader och det indirekta ljuset.

Summering

Så en diffusionskärm kan alltså vara ett fantastiskt hjälpmedel för porträtt utomhus, förutsatt att du kan få hjälp att hålla i den.

Jag passar på att även visa hur dockan ser ut om jag använder diffusionsskärm, så ser du skillnaderna tydligt. Samtidigt ser du själva diffusionsskärmen och hur jag placerat den. Ungefär samma placering användes för de enskilda porträttbilderna ovan.

Jämförelse mellan direkt solljus och indirekt solljus (via diffusionsskärm)

Jämförelse mellan direkt solljus och indirekt solljus (via diffusionsskärm)

Att skillnaden mellan bilderna på dockan endast har att göra med diffusionsskärmen kan vara svårt att först tänka sig. Men skillnaden i bilderna beror bara på hur jag tagit kontroll över och styrt dagsljuset, inte på att jag ändrat någon inställning i kameran.

Diffusionsskärmar finns i olika storlekar och ska du endast fotografera t.ex. ansikten så behöver du inte en så stor skärm. Å andra sidan är de smidiga att packa ihop, de tar bara 1/4 av platsen när man ”snurrat ihop” dem, och de väger inte så mycket.

Vill du se flera bilder från samma fototillfälle kan du besöka Urban Utvecklings sajt.

Det går lika bra med selleri

Om du inte har diffusionsskärm kan du få samma effekt med vita lakan, men de är förstås krångligare att hålla i. Men själva principen handlar bara om att se till att den du fotograferar inte träffas av direkt solljus, utan att ljuset först får passera någon form av större tyg.

Detta sätt att arbeta med dagsljus passar utmärkt även för andra typer av motiv, inte minst matfotografi.